Ärr
Som resultat av mitt skärande har jag, som så många andra, ett antal ärr på olika kroppsdelar. Under en uppåttid i mitt liv då jag faktiskt hade det riktigt bra, gick jag på solbehandling för att få bort så många av ärren som möjligt.
Jag har endast ett fåtal ärr på handlederna kvar, men desto fler på benen, de gick inte bort lika lätt. Idag är jag nästan glad att de fortfarande syns. Inte för att jag är stolt på något sätt över vad jag gjort, verkligen inte.
Ärren är dock en del av mig, de vittnar om den tiden av mitt liv och jag har raderat så mycket saker från den tiden så det är liksom skönt att ha någonting som visar att det faktiskt har hänt. Jag har försökt att glömma, gräva ner och gömma allt från den (riktigt) dåliga tiden att jag ibland undrar vad som egentligen hände.
Jag önskar att jag aldrig hade behövt ta till vassa ting för att skada mig själv och på så sätt att jag inte hade några ärr, men när det nu har hänt och det inte går att göra något åt så önskar jag inte att ta bort alla spår om det.
Jag har lyckats dölja det för andra människor genom att få bort det mesta synliga på armarna. Därför gör jag ingen annan illa av att visa dem mina ärr (för ni vet, människor med ärr får inte gå i kortärmat för att de kan göra att de omkring tar illa upp, suck) men det är inte osynligt och döljer inte vad som har hänt.
Kommentarer
Trackback
