Att bara få skit
Fan vad jag är trött på att alltid gå in för att hjälpa andra människor, att alltid vara den som ställer upp om någon behöver hjälp. Varför gör man det? Jo med förhoppningen av att den människan man hjälper i sin tur någon gång i framtiden kan vara den som ställer upp när man själv behöver hjälpen. Så ser i alla fall jag det. Jag ställer upp för andra människor, för att jag hoppas att de skulle ställa upp för mig.
Ack vad fel jag har..
Det är inte utan att man blir riktigt jävla trött då, när man ännu en gång ställer upp för att hjälpa en vän, och som tack blir man hånad. Hur ska man tolka det? Låt mig förklara situationen.
Min kompis ringde mig och behövde hjälp (med vad och varför är i sammanhanget helt oviktigt) med sig hade kompisen vid tillfället sin respektive, en människa som jag tidigare haft svårt för p.g.a. hur hon/han betett sig. Vidare bör nämnas att jag (en fredagskväll då jag gjorde i ordning för mys hemma med min pojkvän) bara hoppade upp och for direkt iväg till det stället där vännen befann sig i nöd.
Undertiden jag håller på att hjälpa vännen (med det alldeles oviktiga) så pratar vi lite smått, bara för att hålla uppe en god stämning. När jag då säger en sak, så gör sig vännens respektive sig löjlig över vad jag sagt, och de båda skrattar lite åt det i skymundan. Som om jag inte hörde det liksom.
Hade sådan jävla god lust att bara gå därifrån direkt och lämna dem där.
Men nej, så är ju inte jag. Istället gjorde jag klart det jag var där för. Höll tyst om att jag blivit sårad och lämnade dem sedan själva när jag "hade gjort mitt". Till saken hör också att den s.k. vännen även ljög för att få situationen att verka mer allvarlig än den var, eftersom denne visste att jag då inte skulle kunna säga nej till att komma till deras räddning.
Det bör också nämnas att detta inte är första gången, inte heller andra eller tredje. (Då syftar jag dock inte på samma par varje gång)
Så jag börjar bli lagom trött på att alltid vara den som ställer upp.
Kommentarer
Trackback
